tisdag 1 maj 2012

Lite ledsen

Känner mig lite låg & gråtmild i dag. Inte för att vårt drömboende kanske inte blir av & att jag snart är arbetslös. Utan för saker som kommer tillbaka. Som jag trodde jag hade släppt för länge sen. En stigande känsla av att jag borde vara snäll & tacksam men jag tar INTE mer SKIT! That´s it & det är tråkigt för jag borde vara snäll & tacksam... (det är inte min man jag skriver om).
Igår hade vi valborgsbuffé för goda vänner. Var så stressad innan, en av gästerna är hundallergiker så jag städade in i det sista, tog längre tid att ta fram buffén än jag trodde & man vill ju gärna hinna duscha & göra sig fin. Blev så medveten om att jag inte andades när jag stressade, kändes som jag inte tog ett enda andetag. Tror att det är min "långa djupa andetag"-träning som gett mig en ny medvetenhet. Nu blev det verkligen en lyckad kväll med lite för mycket mat & många skratt.
Ikväll ska jag ha mitt yogapass, trots att det är 1 maj, var några trogna yogisar som inte ville hoppa över yogan idag.

3 kommentarer:

  1. "Att vara ledsen" måste också få finnas. Trots att det inte känns så uppbyggande just då. Men vi är ju inte våra känslor, som vi ofta återkommit till den senaste tiden, och då går det bättre att förhålla sig till omständigheter och svallvågor.
    Kram till dej och hoppas, hursomhelst, att det känns bättre för varje dag!

    SvaraRadera
  2. Jag kan också bli ledsen när gamla saker som jag tror jag släppt och gått vidare från visar sig påverka mig än idag. Då tränar jag acceptans... Jag tror det är viktigt att tillåta sig vara ledsen och acceptera att ens upplevelser och erfarenheter är en del av en. Kanske är det avgörande hur man väljer att bemöta det - som du skrev nu - att du tar inte mer skit. Ja jag vet inte. Var inte så hård mot dig själv bara.
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Tack för att ni finns här. Ja både acceptans & att inte följa med i känslostormarna är helt rätt. Men inte alltid så lätt i praktiken:-). Har vridit och vänt på det här problemet och det ligger naturligtvis hos mig själv. Tror att jag måste lära mig att vara mer som en gås som skakar av sig kritiken och går vidare. Man får lyssna in om det är någon relevans i det som sägs, men försöka följa sitt hjärta. Kram

    SvaraRadera