tisdag 2 augusti 2011

Acceptans

Här har det inte varit tid för bloggande, yogande eller hus-målande. Jag har ägnat mig åt andra världsliga saker som tex Sunne Vattenland i ett fantastiskt väder. Jättekul, fast lilla M är ganska feg i vatten till skillnad mot stortjejerna som alltid har varit helvilda badare. Hon är lik mig säger jag stolt men jag var ganska modig & åkte rutschkana i ett rör där jag inte visste vad som var upp eller ner.
Emellanåt läser jag några rader i den här boken som handlar om acceptans. Nyttig läsning! Ganska många år ägnade jag mig åt tankar som att bara jag får ett nytt jobb, skriver en bok etc så kommer allt bli bra. Inte för att jag är helt frisk från den sjukan ännu men jag är ändå medveten om att man inte mår bättre av att tänka så. Dessutom är acceptans viktig i yinyogan, att bara acceptera kroppen som den är just nu utan att försöka förändra eller sträva någonstans & ännu svårare att bara acceptera sinnet som det beter sig, tex med rastlöshet eller vad det nu kan vara. Brukar prata om acceptans en del när jag undervisar.

Nu väntar några fler semesteräventyr. Ha det så gott i sommarvärmen. Kram Ulrika♥

3 kommentarer:

  1. Ja, detdär kriget... men jag tänker som du att vi har ändå kommit långt. Att det blivit kortare väg till acceptansen och att det helt enkelt är lättare att vara den man är, i den kropp man har.
    Kram och fortsätt semesternjut vännen!

    SvaraRadera
  2. Absolut, eller "tillåtelse" som jag föredrar att kalla det. Acceptans kan kännas ibland som att ge upp eller lite passivt agressivt. Jag tror i alla fall att det är den definitionen som får acceptans att verka så motbjudande. Jag föredrar att låta det vara som det är och tänka på annat, eller tänka tankar som ger mig lättnad i ämnet. Jag jobbar på det! ;)

    SvaraRadera
  3. Jag älskar ordet acceptans. Det rymmer så mycket. Av att sluta det där kriget som du skriver. I yogan och i livet behöver vi acceptans för en mängd saker inklusive oss själva. Och visst borde vi ha acceptans för kroppen, vilken yoga vi än utövar. Och de där tankarna du skriver om, vi är ändå på väg när vi kan iaktta dem och förändra. Innan dess susar allt bara runt runt.
    Jag har lämnat vårt hus och målandet och får rapporter om hur det går! Det känns lyxigt men faktiskt också jätteskönt. Må så gott i sommarens alla äventyr. Kram

    SvaraRadera